ain't dead yet.
Inte särsklit dramatiskt oatt operera ett åderbråck, dock lite surrealistiskt nu när allt är över. Minns inte ett skvatt. På sjukhuset känns det inte som att det har med mig att göra, den vita jätterocken, de mjuka långa strumporna, sängen och en plastkopp proppad med piller. Till mig. Dåsighetsdosen långt innan sövningen gör mig så såsig att det sista jag minns är att jag åkte hiss till våning 5 kl 06.55 imorse. Nåväl bråcket är borta och såväl lilla jag, sovit som ett barn i ngr timmar nu ,men är fort helt slut. Personalen på Frölunda sjukhus skall ha en stor eloge, vilka underbara människor. Fick bästa servicen och hade jag sålt in operationer av åderbråck hade jag lätt sålt in dem dit;) . Men nu ligger hon är med en strumpa, ett plastarmband med påminnelsen om att jag fortfarande heter Katja Malmsten:= ) Och lever fortf;)
Dag 2 , lika trött och aningen desiorienterad, förstaklassigt besök från syster Zanders. Såren har blött igenom en del, men dess bandage skall allt sitta kvar ett tag till för att minimera infektion. Smärtan är hanterbar och sluppit morfin tabletterna de skickade med mig. Måste ta spruta på mig själv för att minska propprisken. Denna tar man lyckligtvis i magen ( min favoritsyssla.. not) . MEN tur i det läskiga är att den bara skall in i underhudsfettet så GOD bless lite extra av den varan:=). Gick bra med andra ord. Ja, här är jag. Lite pyttig, lite grinig, lite trött... i väntan på nya dagar. Som ju alltid kommer som tur var .
