frokenmalmsten.blogg.se

Bloggandet har tagit en lång pause och gett plats för verkliga äventyr. De dagar som flutit förbi i det dimrosa bergens land har varit omöjliga att författa. Endast möjliga att uppleva live. I vanlig ordning en ordagrann dramatisk överdrift, men ack ändå så underbar...verkligheten är just nu. Jag är nära mig själv och tänker minst en gång varje dag hur lyckligt lottad jag är som får uppleva mitt jag nu. Inte flummigt på något vis bara råbarkat vackert och äkta. Jag är kär i mig själv och det har tagit mig 44 år. Jag bubblar över den insikten och jublar över mitt hårda arbete som tagit mig hit där jag står idag. Jag älskar mig själv. Inte för att jag är perfekt utan för att jag är den jag är. För att jag slängde jantekappan för länge sedan och för att jag vågade se mig själv med fel och brister, bevara de egenskaper med lite skavanker som är mitt epitet & mitt jag och kastat ut dem som jag aldrig vill vara bekant med igen. Att älska sig själv är banne mig inte lätt men jag gör det idag , i och med den uppgiften har jag vunnit högsta vinsten på lotto. Ingen överdrift, för även om jag vet att ingenting i livet är för givet, eller har garanti till slutet av livet.. så har jag fått uppleva fantastisk kärlek. På riktigt. Han kom inte på en häst. Han hade med sig kallt kaffe.  HAN ÄR BANNE MIG BÄST och nu är det officiellt :) 

 

 

Vilken skräll <3 JAG är i en relation på Facebook. I ett öppet och socialt medie för alla att se. Underbart. JAG vill bara säga att jag med all kärlek i universum, hur mumbo jumbo det än låter VÄLJER att dela min lycka för att den förtjänas att uppmärksammas och jag är superödmjukast tacksam för alla vackra kommentarer och lyckönskningar jag fått.TACK !!!!!!!

Förunderligt fenomen facebook, som en djungeltrumma fast på worldwidewebb.. Jag är Jane och han min Tarzan.