2013-2017
ett inlägg från bloggen brunettbolla och mitt 2013.. fasen vad mycket inte smartare jag blivit nu.. suck
Vi är ju rätt och slätt bara människor. Från insidan och ut vanliga, dödliga och kroppsliga fenomen. Som råkar bo på planeten jorden. Ack du skapare, om du nånsin fanns, vilka fatala misstag du gjorde. Här är vi idag i kampen om en överlevnad i ett Ilandsträsk lika stort som hela universum.Utan någon som helst aning om vart vi är på väg. Så om vi antar att Eden fanns, om Eva och Adam var våra förfäder och vi en gång älskat nakna i en trägård full med frukter av guld. Om vi en gång bara var nakenfisar utan en enda plan i framtiden, utan agenda, iphones och träningskort. Varför rådde vi inte om varandra bättre än så här? Hur kunde vi sluta som fullbordsegon med" to do" listor fullspäckade med skällsaktiviteter över våra egna misslyckanden. Måste börja träna, måste sluta snusa, röka och dricka. Börja jobba mera, eller mindre, tala med min chef , ha mera sex och se min partner. Bli en bättre förälder och ringa släkten mer, shoppa mindre och tjäna mer. Puh. Jag sitter ju knappast med något facit på framgång, men blir så oerhört sorgsen när jag ser hur vi alla drar ner oss själva lite mer i träsket än vad vi borde. Hur vi bantar, hur vi äter, hur vi missbrukar, hur vi träter...Grundläggande respekt har blivit så underskattat idag och givenheten vi tar varandra för...pinsam. Jag har själv klivit över lik, missat döende själar och skrattat åt undergång. Missat hela poängen i mänskligheten och undgått det vackra vi alla bär. DU och DU och JAG och VI är alla olika. Vi är unika i vår olikhet och fantastiska skapelser på olika sät. Vi är äppel & päron formade, vi är avlånga, breda, korta och feta. Vi är blåa, bruna, gröna och svarta. Vi är alla skapta i varsin fantastisk form.
Här är jag med den lyckan att få känna mig unik. Tog tyvärr alldeles för lång tid och kursen dit borde varit kortare.
Så du som är där, sträck på dig. Var mallig i din unikhet men ödmjuk nog att se din like med samma ögon. RESPECT!