9 år idag.
9 år sedan idag. Oerhört svårt att förstå hur en person som haft så stor plats i mitt liv varit borta så länge. Där och då när Janne blev ifråntagen sitt liv av obarmhärmhärtig cancer, kändes det som att tiden skulle stå still för alltid. I mitt julstök igår hittade jag en bild tagen på honom och mig när jag kan vara runt 4-5 år. Bilden utstrålar så mycket fint av det som jag i många år hade lite svårt att ta in. Hans kärlek och omsorg för mig. Obegripligt för någon annan att förstå min misstro. Kanske inte ens möjligt för den som inte vuxit upp med en "plastpappa". Janne kom in i mitt liv när jag var cirkus 1,5 år. ( jag har såklart inget minne av detta). Fram tills jag är 6 år gammal har jag inga verkliga minnesbilder av någonting. Cocosnötssyndromet även kallat. Kan endast erinra mig dofter och känna in miljöer. Bekanta miljöer. När jag väl flyttar hem till mamma och Janne ( bor hos min mormor innan det) kommer inom kort min lillebror. Jag får vid sju års ålder ( typ) veta om mina två pappor, ngt som säkert inte var så begripligt då. Janne och Janeman ( smidigt av mamma att välja två karlar med samma namn:)). Jag vet såklart inte idag var som varit rätt och fel i ngt avseende. Däremot vet jag att samtliga inblandade gjort sitt bästa. Jag vet också att jag förmodligen föddes med 1 miljon hormoner för mycket och att det inte riktigt gick att förpacka fröken i ngn sorts "ordning och reda låda". Men Janne gjorde banne mig ett bra jobb och även om jag inte var hans biologiska barn ägde jag säkerligen en stor del av hans hjärta. Tänker på honom idag och saknar honom big time ♥
