Next runner up...2017

Att räkna tiden bakåt blir lätt vimmelkantigt. 45 år har nu gått i det som är mitt liv. Märkligt. Minns många milstolpar i livet då jag ofta blickat framåt och trott att livet skulle se annorlunda ut än idag. Inte i enlighet med någon lyckobarometer utan helt sonika så att jag trodde att man var halvt död vid 40. Over and out liksom. Sitter idag och känner mig i allra högsta grad levande, vibrerande och lycklig.

För 14 år sedan idag befann jag mig på Östra Sjukhuset och fick den finaste gåvan i livet, min andra friska och fantastiska dotter Tilda. Lite delade meningar om hur man kunde välja just den dagen, men vidhåller att en vecka över tiden kan inget datum påverka särsklit mkt. Du var varmt välkommen iallafall lille plutt <3. Att få bestifta bekantskap med två liv som man varit med att skapa är större än allt. Det som lärt mig mest och det som format mig till den jag är idag. Det har fått mig att kämpa ännu mer med mina spöken och gett mig kraft att resa mig när jag legat ner. NI är allt för mig mina döttrar och idag är det ingen vanlig dag... Det är Tildas födelsedag. 

 Slutet skall vara gott och en början på något nytt likaså. Skrotar alla nyårslöften och glider in i 2017 med samma fasta övertygelse vardagen har varje år- Var lycklig. Var glad. Tacksam. Le ofta. Skratta desto mer. Våga dela med dig av sanningar. Skaffa en fast axel att stötta dig emot och se till att vara en lika stabil axel själv, för någon. Gör något fint för dig. Gör något fint för någon annan. Använd varje dag och varje nytt ögonblick att sätta guldkant på livet. Var ditt eget bästa och framför allt älska dig själv.