Tänk att man kan känna på så många olika sätt. Att livet ständigt överraskar och bidrar med nya emotionella upptåg. Tänk också att man för ett ögonblick tror att man aldrig skall få känna på ett sätt igen och så på ett ögonblick förändras allt och inget blir som det var innan. I tonåren upplevde jag ett par galna förälskelser, minns tårarna i mitt gammeldagsrosa flickrum ..till tonerna av ballader.. från bandspelaren där kassettbandet med ett inspelat Tracks gick på högvarv. Minns förvirringen i det som gjorde ont. Minns texterna jag skrev där i princip allt rimmade på smärta och hjärta... :) I min dagbok finns anteckningar som beskriver hissnande känslor, väldigt intensivt och därefter ett killnamn ritat över hela sidan .. Drama på hög nivå. Det lustiga är att namnet med hjärtan under byts efter ett par sidor, men texten och känslan är ungefär densamma. WHAT ? Blir så full i skratt när jag läser hur kärleken uppfattades i min vridna tonårshjärna. Nu idag kan jag se tillbaka och tänka hur mkt mognad har påverkat vad jag känner och vad jag kan och vill känna. Inte så att jag kan styra känslorna men jag kan snacka med dem och få dem att verka mer äkta idag. ÄLSKAR är ett ord med en annan innebörd, främst sen barnen kom förstås. Känslan fyller hela universum. Det har tagit mig vääääldigt lång tid att älska mig själv och jag förstår vilket misspass det måste varit i relationer innan då den kärleken inte var total. Confusing stuff. Så bra att till 95% veta vad man verkligen vill idag, att vara trygg i det och känna kärlek till sig själv. Det blir så mkt mjukare och fluffigare runtomkring då, mer rosa, mer kärleksfullt och bara jäkligt härligt.Så in a sense så är jag idag bäst på att älska för att jag klarar att bli älskad. Både ge och ta emot. Visst låter det proffsigt. Dagens känsla och tar faktumet väldigt ödmjukt att precis ALLT kan vara tvärtemot imorgon. MEN NU om bara ett par minuter är HAN här.
