Kära...
Kära Media, har världen stannat upp ? Eller bara krympt ihop till ett enda galet manshuvud med svallande gulgrått hår on top of it.. . Cirkulerar precis allt kring Trumperumpen numera ? Är Israel och Palestinakrisen löst ? Har ISIS upphört ? svälter inte människor i världen längre ? Jag vet inte vart jag skall läsa nyheter längre. Jag vet att USA har makt i världen och att nyheter därifrån definitivt har betydelse.. Men när det ständigt går ut extra sändningar pga av Trumps oroäckande uttalande undrar jag om media skapar en höna av en fjäder. Självklart är hans statement kring vit makt verses hederliga demonstranter som USA:s president riktigt jäkla illa och farliga. Men ÄR hans uttalande eller hans åsikter en nyhet menar jag ? Jag undrar hur mycket pengar i Trumps kampanj som kom från just dessa hatiska samfund...?Och jag förväntar mig inget annat av honom som ledare och alla såg vi väl hans narcissistiska drag och psykiskt sjuka ådra innan han blev president ??? Och så ger vi honom det största spelrummet i världen och genom media ett ännu större ?? Journalistik enligt mig, handlar om att vilja dela med sig av sanningar och det skrivna ordet möjligör en rättvisekamp. Hemskt att se att de största tidningar och medier idag på nätet bara använder sig av sensationsjournalistik. Den riktiga journalisten får vi söka efter i papperstidningen , som ingen prenumenerar på längre.
Kära Milen, Fy vad jobbig du är. Min prestationsångest gör den banne mig tio gånger värre. Kampen om tiden. Under timman ? vilket skämt, just nu kommer det inte att hända och jag hade ju lovat mig att aldrig tävla mer om prestige, utan enbart satsa på hälsa. Bor en tävlingsdjävul i mig, som ju vips var anmäld till midnattsloppet. Men jobbar fantastiskt bra med mig själv samtidigt som fötterna dansar ner mot säröbanan. Dvs mentalt.. medans fötterna på ngt sätt sköter sig själva. För i samma sekund som jag börjar fundera på hur jobbigt det är så påbörjas också en bråkig fysisk reaktion.Och att vända den tanken. Det är styrka. Jag ler när jag möter folk som springer och mitt i flåset möts jag av ett leende tillbaka. I samförstånd på något vis, kutar vi flåsande förbi varandra. För när jag säger att jag älskar att springa så menar jag egentligen inte det. Jag menar att jag älskar att leva. Att srpinga ger mig ett bättre liv.
