Allmänt

2 år idag.

≈
dag är det 2 år sedan jag tog på mig mössa och vantar för att möta dig på Amundön. Två år sedan jag satt på en vedstock och huttrade med kallt kaffe i handen oförmögen att äta de fina smörgåsar du hade med dig. Två år sedan jag klarade att sitta kissenödig i 3 timmar, med fruset arsle eftersom jag handlöst föll för dig, dina blå ögon, din vindjacka och din fantastiska person. Jag är idag så övertygad om att jag var i rätt fas i livet för att fatta VEM jag behövde vid min sida, men också så övertygad om att veckor av sms:ande och lååånga telefonsamtal byggde upp en väldigt stark kärlek som idag är ännu starkare. Jag möter många som fortfarande seglar runt på samma marknad där jag befann mig länge, i jakt på kärlek. I hopp om att hitta den där personen som får en att skratta, känna sig trygg, och som kan lyssna och prata om allt. Jag hoppas alla får uppleva sann kärlek och må som jag gör. Jag är inte på något sätt intakt mot världens orättvisor och reagerar fortfarande på mycket. Blir ledsen och arg. Men det är så mkt lättare att veta att man KAN dela det med någon. Och idag 2 år senare har jag den lyckan i min hand. Du rockar min värld varje dag. Du får mig att le inifrån och ut. Du gör det så mkt lättare för mig att älska mig själv. Att må bättre i mig själv. Du gör allt mycket lättare. Och jag är så sjukt glad att få ha dig och dina fantastiskt fina döttrar i mitt liv ♥. Ni är en bonus på alla sätt. 
 
Och så rasar världen därutanför, nu New York, igen. Sån sjuk tur att Julia var ute på Hamptons bland grisarna och fåren. Men några fler människor har nu mist sitt liv, i en meningslös och sjuk akt av terror. Blir lite med slentrian man läser det, dvs ingen känslomässig slentrian. Däremot en uppgiven slentrian. Vad skall man göra ? vad skall ngn göra för att förhindra att galna fundamentalistiska elaka och sjuka människor finns i denna värld. Bygga murar överallt och tro att det löser problemet ? Hata mer ?
Det stora perspektivet från min lilla värld härhemma är för svårt att greppa. Blir ledsen och får ont i hjärtat. Om än ännu mer ARG när jag ser den lilla sjuka människan i Sverige som utnyttjar systemet och sen sittar och lipar över spilld mjölk. Eller skyller på invandringen ?Gör mig heligt förbannad när man inte tar ansvar. Kastar all sand jag orkar från en del av sandlådan över till den andra. Utan att blinka. 
I