Politik ingen hjärnkirurgi direkt..
I tankarna om att göra skillnad, tänker jag att kanske man skulle söka sig till politiken. Dvs sluta sitta vid sitt köksbord, rulla tummarna och muttra över samhällets clowner. Dessvärre finns i nuläget inget parti som går att ansluta till. Total förvirring i vårt land just nu. När jag väl försöker läsa vad de olika partierna säger så känns det som att samtliga bara slingrar runt i en stor härlig ormgrupp. De biter sig fast vid en åsikt när vinden blåser åt ett håll och så fort det börjar svaja i träden så hänger dem snabbt med. På fyran presenterar de våra partiledare som retoriker, mitt problem när jag ser debatterna, blir att de ser ut som trummande apor med en uppvridningsbar motor i arslet. Annie verses Jimmy, bägge parter har likt guldfiskar inplanterat sina värdeord och sina valbajsande löften.. De verkar inte höra vad de säger, alls.. Utan rappar glatt vidare sina lösningar utan att verka ha en vettig sakgrund att vila sig på.
Jag tycker det borde vara MYCKET högre krav på att FÅ vara politiker idag. Främst den moraliska aspekten. Idag verkar det som att med mycket skinn på näsan, stort ordförråd och förmågan att höras ljudligt.. de blir politiker. På väg in på Ica häromdagen stod Moderaterna och delade ut reflexer, tänker att ja det är väl en fin gest i vårt luxiösa område Hovås , där våra höginkomstagare florerar. Men hur vore det om de stod i soppköken hos våra räddningsmissioner istället. Men där bor ju inte ngr röster....Jag tänker att skall man vara med och bilda en opinon i vårt land så borde man vara välutbildad i livet. Och inte på pappret. Man SKALL banne mig ha STOR förståelse för arbetet på ett sjukhem, sjukhus, assistansarbete, fängelsevård.. ja alltså man bör ha torkat arslet på ngn gammal människa som sitter fast i lakanet pga av liggsår. Eller så bör man åtminstone fått försöka leda en lektion på en skola där du nästan behöver bära vapen för att göra dig hörd. Du kanske skall ha jobbat som nyutexaminerad polis och tjäna mindre än vad en halv kass säljare gör. Bara för att patrullera gata upp och ner och bli kallad diverse fula ord.
Ett vuxet ansvar innebär att man traskar i väg till valurnorna 2018. Att man är påläst och fattar att ens röst är viktig. Men just nu känner jag att jag hellre ligger på soffan, äter praliner, plockar navelludd och skrattar högt åt den vuxna sandlådan som de fakto kallas vår regering. Eller så får jag fortsätta med mitt gurglande leende, tro att ett leende och kärlek löser verkstaden. Fortsätta med stadsmissionen och volontär arbetet i en sorts stängd verklighet , där det fortsätter att gå utför.. Puih.
