Tack..
Tack. Lyfter hakan och bestämmer mig för att fortsätta att omfamna lyckan. Le mot livet och strunta i negativ energi. Tack för att du leder mig rätt. Du som i förnuftets kamp får mig att sluta fokusera på det som är fel och istället fortsätta med det som känns rätt. Mitt liv. Tack för milslånga analytiska samtal om allt mellan högt och lågt. Tack för att du lyssnar och förstår mitt vilda sinne. Tack för att du är du och att vi är ett fantastiskt vi, tillsammans.
Tack till dig som läser min blogg och som kan få kraft och energi av vad jag delar. Tack till dig som förstår och tar in det jag skriver. Det är sann lycka för mig när jag kan nå ut med mina tankar. Få dig eller någon att se min brutala nakenhet och förstå att vi alla är nakenfisar under samma himmel. Dvs vi tampas med liknande problem. Dock olika vilja att ta in förståndet. Men ändå.
Skrivandets helande kraft är ren magi och att dela med sig av sin egen verklighet likaså. Mina vardagliga brottningskamper om rätt och fel får ett annat uttryck på svart och vitt. Dem ger näring och energi.
Tack för att det finns så många likasinnade vänner i min närhet som utan ord och mening bara i ett ögonblick kan bli samförstånd. Tack för förståelse och tack för motvikt. I en härlig blandning.
Tack för löpning och ditt sällskap. Tack för det magiska ljus som spred sig längst med säröbanan i går eftermiddag. Så sjukt upplyftande med 15 oktober grader och ett dis som med hjälp av solen fick världen att se så fantastiskt jäkla underbar ut. Tack till mig själv banne mig som kan känna lycka för så lite i livet. Helt gratis är det också. Tack till serien Chance som i 10 avsnitt hållt de nu kyligare kvällarna varmare med briljerande skådespel och underliggande spänning. Tack till filtar och världens varmaste famn att ligga i framför en tv-serie.
Tack, ja ett jäkla tackande idag. Men är just idag så förbannat tacksam över livets fantastiska lycka som emellan visst mörker, dieter, världens undergång ändå gör sig hörd. Gillar att vara TACKSAM.
Tack för att jag är en vanlig sketen människa med högt och lågt, med vanliga vardagliga problem, med ett par valkar här och där för mycket och med ibland alldeles för höga krav på mig själv.
Tack skrattet , leendet som aldrig är långt borta, och det barnsliga bubblet som finns kvar i mig och där leken i den gråa trista världen ibland är den enda utvägen.
Tack ta mig fan.
