Håll i hatten..
Någon mer därute som lider av brutal oförmåga att hitta en rak linje rätt fram i livet ? Jag vaknar på morgonen idag av att det knackar på dörren 06,55. Är rätt säker på att jag igår var medveten om denna knackning och att det är snickare som skall komma för att täta mina fönster. MEN jag vaknar av knackningen och sliter upp dörren i ren panik med ett ansiktsuttryck som minst sagt skrek "vilka är ni, vad har hänt och vad vill ni ?????". Killarna skall in i mitt vardagsrum och kolla på fönster. JAg iförd randigt nattlinne, håret på skaft och två halvt öppna ögon pratar dessutom lätt osammanhängade... Ok. Igår var jag också säker på att jag bestämt mig för att städa undan här, ställa klockan på minst 30 minuter innan och ha hunnit med mitt morgonkaffe innan. Det sket sig kan man säga. Minns också igår hur jag bestämde mig för att starta morgonen med 5 minuters enkel yoga. Övervägde faktiskt att köra dessa övningar samtidigt som snickarna var där , men insåg att mitt mentala tillstånd redan var alltför oroväckande. Och så vips är jag på kontoret. Precis så känns det. Åt jag frukost ? Oklart. Har i vart fall kläder på mig och är på rätt kontor. Puih.
Jag påbörjar slipning av en kökslucka, kommer på att jag inte hängt tvätten som är klar i maskinen, lägger slipmusen åt sidan och vecklar ut tvättställningen. Hänger två plagg och hör hur telefonen plingar till. Var är den ? Söker i ett par minuter , hittar den i garderoben och där också två tröjor jag funderat på att slänga.. Äh dem får ligga i lådan en stund till, de är för små, men jag skall ju ner i vikt snart. Är hungrig, går åter ut i köket igen och innan kylskåpet fångas jag av slipmusen. Slipar färdigt mina igenspacklade hål på köksluckorna och inser att jag lämnat en blöt tvätt i min soffa. Vad och vem ville ngt på telefonen och hittade jag den ?. Fortfarande hungrig.
Så är min vardag. Om jag inte helt sonika sätter mig i soffan och fastnar för ngn kriminal dokumentär. Eller timmar med bbc news där jag ganska snabbt får panik över hur jag kan sitta i en soffa när jag borde vara ute och rädda världen. Igår blev det iallafall en särdeles vacker promenad vid havet. Och då behöver jag ju bara gå och prata på samma gång. Hade dessutom sällskap av Rikard så så då blir det ju inga villospår.
Crazy Banana. Thats me.
