Vet inte riktigt vilken ände man börjar för att försöka beskriva denna resa från en plats i livet till en annan. Låter säkert märkligt hur jag genom en resa kan transformeras. Men precis just detta har hänt. Har slutit en liten glasbubbla runt mig för att kunna vara i nuet. Kunna släppa livet därhemma på många sätt även om mitt hjärta såklart bor där till 100%. Jag har slappnat av i varje cell och tillåtit mig själv att njuta av allt. Även om hösten även verkar ha hittat hit så har solen visat vägen med sina strålar. Trots viss dimma och en del kyliga inslag. Hamptons är allt. Och jag har säkerligen haft tur som fått landa i den del av "allt" jag är rätt säker på väldigt få söker sig hit för. The Swedish farm som Julia bor på med Mari, Andrea, Mattias och ibland Isabel samt alla djuren är en fristad från de rikas gytter inne i de olika små städerna här på Long Island, East Hampton, South Hampton, Bridgehampton, Sag Harbour och Mountak. Jag har fått se och uppleva varje cm om än alldeles för kort tid. De långa sandstränderna, de "desparate housewives" liknande små samhällena med de dyra bilarna och inne i stan de föråldrade damerna med siliconformade läppar sippandes på dyr champange. Allt i en enda yr blandning. Jag har älskat varje minut. Långa powerwalks blandat med löpning , mötet mellan ekorrar och hjortar, långa givande samtal med Mari om så mycket. Tack för dem. Utflykter till hästtävlingar, picknick på vingård och till sist den fantastiska fyren på Mountak.Där indianerna bodde en gång. Historien möter surfarna och vågorna möter solen och brytpunkten på dem blir till magi.
Och så nu idag sista dagen. Mötet med Karen. Karen talar med hästar och den ärliga meningen från min första inblick i hennes verksamhet är att det är ren och skär nonsens. Sen har mina vänner här gett mig mer och mer om henne, jag har hastigt fått möta henne och insåg att jag ville testa en session. Min fina dotter gav mig detta i tidig födelsedags present. Hon är inte billig om vi säger så. TACK. Jag går dit öppen i sinnet i tron om att min mentala resa har tagit mig dit och hit där jag kan luta mig tillbaka i min hammock. DET går inte och förklara vad som händer. DET går INTE. Men det är så omtumlande, lärorikt, fantastiskt och fullständigt obegripligt att jag är både yr och dåsig när det är över. Jag kommer att ha en session med henne efter att jag kommit hem. Om ganksa exakt 10 dagar. Över skype. Jag fick en gåva till mitt liv idag och jag skall vårda den ömt och försöka anamma så mkt jag bara kan.
