"Tearing pages out of my diary...
And try to change this story of my life collapse as a falling statue and turning to dust. Mads Langer"
Alla som känner mig vet att jag ganska snabbt brinner upp i projekt och att k i kontinutet inte rimmar med K:et i Katja. Jag skall lika snabbt in i saker som jag sedan skall ut och nästa ögonblick är jag i full färd med att klättra upp för ett annat berg. Som tidigare statement, jag är en jäkel på just det, att klättra i berg, men suger banne mig på att ta mig ner. Det går för långsamt. Så nu snart halva livet levt, måste jag banne mig lära mig. Yin Yogan i fredags var ett närmare rop på hjälp än vad jag kunde förstå. Mina axlar täcker mina öron så jag knappt hör vad ngn säger längre. Mina höfter funkar finfint när jag springer och ligger i min soffa, men har en stelhet som kändes läskig. Om jag är så här nu. Hur är jag då om 10, 20 år... Mumifierad ? Så med denna vetskap är det min förbannade plikt att ändra på hur jag tänker och lever. Och vilken impakt jag har på mig själv genom mig själv. EN sak i sänder. Gör mig både mindre och mer patetisk enligt mig själv att jag öppet delar mitt gastande inre. Kan säkerligen gå tillbaka och läsa fler överväldiga löften... puih. Väljer att inte göra det nu utan skall försöka ta stegen framåt.
Startade lördagen med en löptur, droooog med Rikard som inte sprungit på ett tag. Solen gnistrade, himlen klarblå och självklart sjöng fiskmåsarna unisont i kör längs med säröbanan. Thats how u kick off a Lördag!!! Julia den lilla lyxliraren som skall vara hemma i Sverige och ta det lungt fick en resa sponsrad till Dubrovnik, tog med bästisen Andrea som fyller 20 och har nu 4 soliga dagar i det vackraste landet jag vet. Får kanske byta strategi i min blogg... har jag tur sponsrar ngn mig med en tur till Åmsele;))) För att få tyst på tanten:)
Fick lyxigt hänga med pojkvän och små töser igår, vi är fast i ett konstigt barnvecko schema nu där skola och jobb mm begränsar vår tid tillsammans. Så mysigt att pussla med goaste femåringen i knäet, spela spel och förlora mot sötaste 8-åringen och få ngr väl efterlängtade varma kramar av mannen jag ÄLSKAR. Livets kast åt alla håll gör att man får njuta av högt och lågt. Mittemellan och lite till. Lyxigt att låta allt som sker ske och ta tankar kring allt som dem kommer.
