Sitter nerhasad i min soffa. Helt mör efter andra löpturen på evigheter. Första dagen på jobbet efter påskledigheten & tidszonen är lite felinställd minst sagt 😂. Efter 4 mils promenad i warsawa kom suget efter rörelse äntligen tillbaka. Soffan måste
ju inte äga mitt arsle all vaken tid. Trötthet gör mig känslig. Som om att mitt känsloregister inte är stort nog.. men i allafall. I mitt sovrum, i min säng i detta nu ligger allafall en pappa till tre barn. Inte vilken pappa som helst då. Utan
han som är näst , näst bäst efter pappan till mina egna och min egen ;) . Under 2 och ett halvt år tillsammans med Mattias har jag synat sömmarna i hans föräldrarskap och bredvid den badat lite i min egen oro för hur jag räcker
till för mina egna ( ständigt pågående kamp ) , jag jämför mig och mitt eget föräldrarskap med allt och ger mig ett gnagande dåliga samvete.. dumt , men sant. Men jag har med min idag fina relation med mina döttrar betygsatt
mig själv som en bra mamma . men jag är en rackare på att klanka ner på mig själv . Iallafall blir jag en smula rörd av hans röst inifrån sovrummet. Det engagemang han visar sina döttrar , den trygghet han ger med sin röst , den kärlek och
omtänksamhet hans frågor till tjejerna om deras tid/dag borta från honom , visar är så jäkla vacker. Och så sjukt attraktiv hos en man/människa. Jag har i vardagen , i helgen ,på kvällen , på morgonen , i tråkiga rutiner , vid middagar , bad , läggdags
mm fått bevittna en man som med stor omsorg och ett tålamod av guld tar hand om sina tre flickor. De har en så stabil fadersfigur i sitt liv och det gör mig sjukt lycklig av att ha valt en sån man i mitt liv. Så jag snyftar en liten skvätt, blir varm
om hjärtat i väntan på att han skall komma tillbaka till serieteäsket ♥️
Från löptur tidigare med intervaller . De snabba orangea sulorna drar ifrån hela tiden 😂. Vacker vy i billdals park trots rusket .
