me, myself and I
Herregud aldrig tänkt på mig själv så mycket som under 2018. Jag som är allergisk mot EGON, har suttit fast i mitt egenträsk där mitt fokus legat på MIG, MIG och till sist MIG. Det har varit så jäkla svårt. Och så jäkla tråkigt. Men det har gett grymma resultat. Jag har vårdat mig själv likt en bebis. Ändrat min kost, börjat träna och talar med mjuka fina bokstäver till mig själv varje dag och varje gång mitt inre försöker brotta ner mig i skit igen. Går med ett rappande mantra inombords som hojtar. DU DUGER! DU ÄR GRYM!! DU ÄR FANTASTISK!! Om och om igen. OCh fan det funkar. Jag ler större, mina ögon gnistrar, komplimangerna från folket runtom om mig blir till kvitton. -Vad har du gjort ? -Du lyser! Jag svarar- Jag har tänt lampan. Inifrån.
Jag har raderat dåligt samvete från såna saker/händelser/personer som inte har på mitt skrivbord att göra. Dem som grävde sina egna gropar och förlorade mig. Inte jag dem. Tvärtom. Den där gnagande onda känslan inifrån hjärtat som ifrågasatt MINA beslut , när det är andra som fattat dem. Borta. Jag har utplånat mycket av det hat som legat i ryggraden och påmint sig, det hat jag känt mot dem som gjort mig illa. Det är uttänjt & bortstretchat och har helats med en helvetes massa smärta och tårar.
Jag har eliminerat onödig energi och fördelat min 120% på bättre och vackrare saker. Kärlek. Glädje. Harmoni.
Finns väldigt lite oro i själen just nu.
Jag blir så mycket lyckligare av mitt hårda arbete. Och jag vet att det inte är färskvara. Jag vet att jag är en överdimentionellt känslosam person som behöver hålla hårt i schackpjäserna för att inte bli just schack matt. Då är jag lättare att älska. Har lättare att älska och livet blir så jäkla mycket roligare. Med inte bara me, myself and I såklart:= )
