Social Security... ?
Som liten bad jag till en ängel vid min kortände av sängen. En tecknad ängel inramad med texten "gud som haver" under. Jag vet att jag kände en otrolig samhörighet med stunden jag läste denna kvällsbön, en trygghet och en sorts förhoppning om.. mycket. Kanske inte hade så mkt bekymmer som barn, men har nog alltid haft ett bekymrat bry som funderat mycket redan i tidig ålder. Nu som vuxen har man ju fått lära sig ett och annat. Mest annat när man ramlat på ett bananskal, slagit i ena skinkan och blivit sittande en stund för att begrunda sitt misstag. I många fall har ju bananskalet haft den egentliga skulden men i så många andra nedslag mer och göra med för snabba fötter i kombo med för lite hjärna.Jag pratar förstås inte om det där fysiska fallet utan det mentala. Idag har jag ingen ängel vid min säng. Jag måste tro på mig själv för att få vardagen att gå ihop och ha människor runtomkring mig jag kan lita på.. men det har jag ju sagt 10000 gånger nu. Så då till nästa steg.
Vi små människor i den vanliga världen, som inte valt att skaffa oss ett mandat över andras liv, Vi vanliga sketna medmänniskor som tror oss bo i ett land kantat av trygghet och fasta riktlinjer för rättvisa. Vi går mest runt och anpassar oss i en naiv tro att allt löser sig till det bästa.
För vi har ju sett med egna ögon. Ondskan, blåmärkena, offrena.. I vart och vartannat granskningsprogram förstår jag att vi inte kan lita på myndigheter. ( överväldigande dramatiskt kanske) men faen efter friandet i domen "våldtäkten i Fitttja" så blir det makabra faktum verkligt. "Vi i domstolen kan inte svara på vad vi tror har hänt, eller vad vi känner har hänt eller vad vet har hänt". Vi måste förlita oss på bevisningen. 10% av alla våldtäkter leder till en fällande dom.
Så visst förstår jag att myndigheter inte kan lattja runt och tycka och tänka hur de vill. Att de inte heller kan leka känslomässiga gudar inför olika situationer. Men vad fan de kan väl i alla fall vara noggrannt utbildade i sak. Vä insatta i verkligheten och se till vad som faktiskt har hänt. För första gången i mitt liv sitter jag med hakan vid knäna. Jag trodde de goda vann kampen. Jag trodde de dumma förlorade. Och jag trodde främst att dem som är psyksikt sjuka blir sedda som precis just det. Grundkurs ett. Människan luras.
