True dreams.
När jag ser min bok framför mig, vilket jag gör ett par gånger i månaden, så finns alltid en baksida till tanken. Med stora versaler står det VEM faen vill läsa just vad du skriver ? Det är konstigt , då jag genom alla år alltid fått oerhört mkt cred för mitt skrivande. Jag ser hur andra går genom eld och över höga berg för att komma dit dem vill och som faktiskt lyckas. Men jag då.. ?? Ger liksom upp halvvägs..Jag sätter min ribba för högt. Nu har jag allafall kommit till insikt med en sak. När den boken skrivs, så måste jag avsätta kreativ och prioriterad tid för skrivandet. Måste ge mitt livsverk riktig tid för resarch, omtanke och skapandeprocess. För det är jag värd, eftersom det varit min dröm så länge. Att följa sin dröm tampas hela tiden med den "fiktiva "verkligheten som jag själv tvingar mig att leva i. Dvs den ekonomiska "måste "världen, tag plats i samhället världen, "smält in konceptet"mm . Sen är jag ju faktiskt mamma på heltid och det är inte ett dugg fiktivt. En dotter är redan självgående och har en kvar i fågelboet.. så det är ju såklart högsta prio. Men innerst inne finns en längtan om en gungstol...på en veranda, i ett hus, låååångt ifrån allt. Jag ser de där katterna som smyger runt och jag hör fåglar som kvittrar, känner brisen av frisk luft kittla under näsan och där sitter jag i mitt naturella , accepterade jag och skriver för glatta livet. En dag. Någongång.
Tänk att vi har ETT liv. En gång får vi vandra fritt på en jord som på sina bästa dagar är så vacker. Tänk att vi får allt vi får iform av livet självt när vi föds och att vi med lite tur har oändliga möjligheter att skapa oss en vacker framtid. Under det livet så fastnar vi i andras måsten, i andras viljor och i andras träsk av självupptagenhet. Där vi måste passa in i en mall. Ett samhällspussel. Ibland riktigt trött på att vara en pusselbit. Som passar in. Särskilt med tanke på att jag moraliskt skaver mot kanterna i så mångt och mycket.
Men för att avsluta mina djupa tankar en lördag morgon, så andas ju livet så förbannat mycket av allt. Vacker kärlek, vackra människor, vackra relationer, vacker vänskap. LIte regn från sidan, 8 minusgrader och krispigheten i det. Grönt som i skönt ute i skogen, blått som i det oändliga havet och gult från det där klotet som ibland värmer vår jord.
Nu skall jag väcka min snarkande bättre hälft i sovrummet bredvid med en lååång varm kram.
Ha en fin helg.
