Utsatthet..
I mitt nya uppdrag som volontär befinner jag mig i sk "utsatta områden". Defitionen är verkligen tydlig och känslan lika kännbar. Ett utsatt område har aldrig haft särskilgt bra marknadvärde, deras logotype suger och det finns ingen verklig marknadsplan med görbara mål och värderingar. ( eller ja dem finns nog men följs inte) Det är lite förutbestämt att skit skall skit ha. I en 5.e klass på 28 elever, som inkluderar 14% nyanlända ( som inte pratar svenska alls) 57% med invandrar bakrund, varierande uttal på svenska ,29% svenskar med gränsfall till utlänsk brytning.
OCH 1 lärare. Som förövrigt inte ÄR utbildad lärare, utan kommer från en vikariepool. Man behöver inte vara utbildad pedagog för att utläsa frustrationen i utrymmet vi befinner oss på. Man behöver inte ha särkilt högt IQ för att förstå att möjligheterna för dessa elever är sjukt begränsade. Hoppet lyser med sin frånvaro. Blir varm om hjärtat när "läraren" visar på stora portioner empatisk förmåga, använder kärleksfulla smeknamn och har ett briljerande leende väldigt nära till hands.Men han/hon är också trött.
Jag ser såklart vanlig begynnande pubertetsfrustration i klassen, med ett högt påslag av attityd och alldeles för mycket osäkerhet. Bakom det ser jag 11-12 åringars ögon. Barn. Som räcker fuck you fingret utan att blinka, som gastar könsord på varierade språk, som hotfullt puttar på varandra utan minsta blink... Sen finns det såklart massvis med fina leenden, tacksamhet och goa ungar av blandad härkomst ..puih som tur var. Jag knyter skridskor, plåstrar om skvavsår och får frågan flera gånger - Varför är du här ? Jag väljer och titta dem rätt i ögonen och säga enkelt bara för att hjälpa till. Ok och där börjar det. Mötet med barnet, modet att se individen, förståelsen för problematiken och arbetet med att bygga upp självkänsla, självtro och mängder med trygghet och kärlek. Känns lite tungrott. Minst sagt. Många utbildade lärare i området är sjukskrivna, många väljer att inte jobba där. Många orkar inte ta kampen varje dag i klassrummet. Och jag förstår dem. Samtidigt så är våra skolor ( dem är många i dessa områden) nästa generationen av vår stad.
Välkomnar alla politiker ut i verkligheten mer än på korta studiebesök för en fotosession att använda för medial uppmärksamhet och röstpoäng.
Möjligheterna i omöjligheternas orter och skolor... suger. FETT. 2018 i Sverige ett I-land.
