Long time no see
Jag har levt i en liten bubbla ett tag. En bubbla där ingen text eller bokstäver fått lov att sippra ut ifrån..Jag har haft fullt fokus på mitt uppdrag att vara ett med mig själv och förgylla mitt eget liv med tystnad , utan insyn från omvärlden. Det har varit skönt på många sätt. Telefonen har fått vila och min vardag haft andra värdegrunder. Januari och februari är verkligen mentalt tuffa månader, på många sätt. Det mörker som sveper in oss nordbor påverkar även den goaste gumma i sin vardag. Nu när ljuset börjar återvända och dygnet blir lite längre, fåglarna börjar kvittra och doften av vår smyger under nästippen. Blir allting så MYCKET lättare. Jag är på en så jäkla spännande resa nu. Har fått så många kvitton och intyg för mina egenskaper den sista tiden att jag kan säga att jag börjar banne mig gilla mig själv, på riktigt*:). Svår uppgift för mig, tydligen. Så i bekräftelseträsket har tystnad varit ett bot och det fullständiga egoboosten en resa värd sitt namn. Tjooooohooooo..
Bredvid mig har jag en skara av verkliga och äkta människor, som jag alltid kan vända mig till när jag känner oro. Jag har en så stabil grund att stå på att inga problem egentligen går att stavas som egentliga bekymmer. Varma kramar, otroligt feedback, rediga stötar i rätt riktning mm. Det är banne mig häftig att förstå HUR många fantastiska människor jag får vandra sida vid sida med.
Två grymma döttrar att älskas av och att tokälska tillbaka. Världens i särklass BÄSTA, mest förstående, SNYGGASTE och underbaraste, snällaste halläning till MAN.
Så lite hemlighetsmakeri i fröken Malmstens liv men så fort allt är klart så kommer jag tjoa ut mina glädjetjut.
